Hoppa till innehåll 
Återvinning och renhållning i Stockholm – En historisk översikt
Från medeltiden och fram till 1900-talets början var renhållningen i Stockholm ett problemfyllt område. En strid ström av kungörelser och förordningar utgavs, ibland med hot om böter, men oftast utan önskad framgång.
Stockholms gator sågs som en plats där man kunde slänga allt man ville bli av med, vilket skapade en miljö med dålig hygien och obehagliga dofter.
- Utmaningar i renhållningen
- Otillräckliga förordningar
- Brist på efterlevnad och kontroll
- Ökande befolkning och avfallsmängder
- Åtgärder för förbättring
- Införande av strängare lagar
- Utbildning av allmänheten om hygien
- Systematisering av avfallshantering
| Århundrade | Utmaningar | Åtgärder |
|---|---|---|
| Medeltiden | Dålig hygien, obehagliga dofter | Kungörelser och förordningar |
| 1700-talet | Ökande avfallsmängder | Hot om böter |
| 1800-talet | Brist på efterlevnad | Införande av strängare lagar |
| 1900-talet | Systematisering av avfallshantering | Utbildning om hygien |
Grundandet av Stockholms renhållningsverk
Renhållningen i Stockholm började genomföras i ordnade former först i mitten av 1800-talet, när det nygrundade Stockholms renhållningsverk övertog ansvaret för latrinhämtningen. Denna verksamhet utgjorde en stor del av stadens totala renhållning innan vattenspolningstoaletter blev vanliga. År 1908 nådde latrinhämtningen sin kulmen med 700 000 hämtade kärl.
Moderniseringen av avfallshantering
År 1902 började Renhållningsverket även med gaturenhållningen, som tidigare hade skötts av entreprenörer. Först år 1972 fick Stockholms kommun det sophämtningsmonopol och ansvar för hantering av hushållssopor som de fortfarande innehar. År 2007 producerade Stockholms invånare 237 000 ton hushållssopor, som till största del eldades upp i sopförbränninganläggningar och omvandlades till fjärrvärme.
Liknande artikel Återvinning Alunda.
Trafikkontorets ansvar för renhållning
Idag bärs huvudansvaret för renhållningen i Stockholm av Trafikkontoret, som verkställer trafik- och renhållningsnämndens beslut. Kontoret sköter bland annat gatustädning, snöröjning, klottersanering, parkskötsel, allmän belysning och parkeringsövervakning, samt ser till att staden har en effektiv avfallshantering.
Husägarens ansvar under medeltiden
På medeltiden var det husägaren som hade skyldighet att ordna renhållningen i och omkring sin fastighet. Trots ett stort antal kungörelser, förordningar och hot om stränga straff var renhållningen i Stockholm ett ständigt problem. Bjärköarätten från omkring 1300 och Magnus Erikssons stadslag från mitten av 1300-talet föreskrev hur avträden skulle byggas och underhållas.
Gatans delade ansvar
Fastighetsägarens skyldighet att renhålla, bygga och reparera gatan utanför sin tomt sträckte sig från tomtgränsen och ut till gatans halva bredd, dock högst 12 alnar (7,13 meter). Större torg och öppna platser var dock stadens ansvar. Denna uppdelning av ansvar ledde till att gatorna ofta var smutsiga och fyllda med avfall och hästspillning.
Vi har skrivit en liknande artikel om detta här Återvinning Konkurs.
Boskap och renhållningsproblem
I ett burspråk från 1476 berättas att svinen släpptes ut om nätterna för att böka i sophögarna längs gatorna. Även på 1700-talets slut var det vanligt att boskap sprang omkring på Stockholms gator, något som uppmärksammades i kungörelser som försökte förbjuda denna praxis.
Förbättringsförsök och inspektörer
För att få ordning på sopproblemet skulle kvartersmästare övervaka renhållningen, men resultatet var inte övertygande. År 1481 skulle en särskild inspektör förbättra renhållningen i hamnen, men inte heller denna åtgärd hade någon större effekt. Vid sidan om sopproblemet fanns även latrinproblemet som krävde ständig uppmärksamhet.
